Kaninfakta
Kaninens ursprung
Kaninen i det vilda föder sina ungar i hålor i marken, och tamkaninen i bur ska ha tillgång till en bolåda att lägga sina ungar i.
Kaninerna är bytesdjur och har gärna något att gömma sig under, och det är numera lag på att kaniner
ska ha tillgång till en sitthylla som de kan sitta både på och under.
Att kunna sitta högt placerad och ha utkik är också mycket viktigt för bytesdjur i naturen.
Kaninen i det vilda lever i en koloni. Den stora skillnaden i en koloni jämfört med en flock är att varje individ i en koloni har sitt eget revir.
I kaninens fall har kaninerna sina egna hålor och områden inuti kolonin. Kaninen är alltså inte ett flockdjur,
och har inte samma behov av sällskap och ledarskap som tex en hund har.
I fångenskap bör varje kanin därför ha sin egen bur. Grupphållning fungerar ofta om ytan är tillräckligt stor,
men det rekommenderas inte att hålla flera kaniner i samma bur.
Vuxna hanar ska inte hållas tillsammans, då de kan skada varandra ordentligt.
Kaninen i det vilda föder sina ungar i hålor i marken, och tamkaninen i bur ska ha tillgång till en bolåda att lägga sina ungar i.
Kaninerna är bytesdjur och har gärna något att gömma sig under, och det är numera lag på att kaniner
ska ha tillgång till en sitthylla som de kan sitta både på och under.
Att kunna sitta högt placerad och ha utkik är också mycket viktigt för bytesdjur i naturen.
Kaninen i det vilda lever i en koloni. Den stora skillnaden i en koloni jämfört med en flock är att varje individ i en koloni har sitt eget revir.
I kaninens fall har kaninerna sina egna hålor och områden inuti kolonin. Kaninen är alltså inte ett flockdjur,
och har inte samma behov av sällskap och ledarskap som tex en hund har.
I fångenskap bör varje kanin därför ha sin egen bur. Grupphållning fungerar ofta om ytan är tillräckligt stor,
men det rekommenderas inte att hålla flera kaniner i samma bur.
Vuxna hanar ska inte hållas tillsammans, då de kan skada varandra ordentligt.
Foder
Djurfoder i det stora hela är en djungel, och det finns många foderexperter som har helt olika åsikter om vad man bör ge sitt djur och inte.
När det gäller kaniner är dock alla överens om att kaninens basföda är ett grovfoder, det vill säga hö, gräs eller motsvarande.
Kaninen ska alltid ha fri tillgång till hö och rent vatten.
Om kaninen bor utomhus vintertid så att vattnet fryser måste man ge nytt vatten minst två gånger om dagen.
Utöver vatten och hö så kan man ge kaninen ett kraftfoder som tillskott, så att kaninen får alla mineraler, vitaminer och näringsämnen den behöver. Ett kraftfoder bör man inte ge fri tillgång till, utan ransonera till kaninen. Ofta överdoseras kraftfodret.
Har kaninen tillgång till hö behövs mycket mindre kraftfoder än många tror.
Det finns mängder av kraftfoder på marknaden, och vilket man ska ge råder det givetvis delade meningar om.
Många uppfödare ger häst- eller kofoder till sina kaniner, medans andra ger foder som är framtagna för kanin.
De färgglada gnagarblandningarna man kan köpa kilovis i djuraffär är varken särskilt bra eller billiga.
Det bästa är att köpa foder i säckar om 15-25kg om du har flera kaniner, eller om du har möjlighet att köpa foder kilovis av en
uppfödare som köper säckvis.
Fråga gärna andra kaninuppfödare om råd när det gäller foder, då de ofta provat på flera olika sorters foder och kan berätta om
sina erfarenheter.
Utöver grovfoder, vatten och kraftfoder kan man såklart ge sin kanin lite godis då och då.
Kaniner älskar grönsaker såsom äpple och morot, så det är onödigt att köpa det kaningodis som säljs i djuraffärer.
Man ska inte ge kaniner annat än mycket små mängder av gasbildande grönsaker såsom kål eller broccoli,
då kaniner inte alls kan hantera gaser utan ofta blir mycket sjuka av det.
Allt nytt foder en kanin får ska ges med försiktighet i början tills kaninen vant sig. Hastiga foderbyten kan ge förstoppning eller diarré,
som för en kanin ofta leder till döden. När du köper en kanin ska du helst få med dig lite foder från förra ägaren som du kan fasa över från
till ditt eget foder i lugn och ro hemma.
Är kaninen inte van att äta grönsaker ska det också ges i små mängder till en början.
Likaså gräs, särskilt det första som kommer på våren.
Parning och ungar
Kaniner blir vanligtvis könsmogna kring 4 månaders ålder, men det beror lite på ras och individ.
Större raser mognar generellt sett senare än mindre raser. Det rekommenderas dock inte att para en hona före 6 månaders ålder.
Då en kaninhona ska paras ska hon alltid sättas in till hanen, eller så ska de sammanföras på en för båda djuren neutral plats.
Hanen ska aldrig sättas in till honans bur. Honor är mer revirskyddande än hanar, så risken finns att hon attackerar hanen.
Hanen rider på honan och brukar trilla av med ett knorrande läte vid lyckad parning.
Honan är normalt dräktig i 31 dagar, ibland någon dag mer eller mindre.
Oftast brukar en dräktig kaninhona böka runt i buren och gräva runt sitt spån en tid innan hon ska föda.
Vissa honor börjar med detta ganska snart efter parning, andra bara någon dag eller några timmar innan förlossningen.
Honan drar också päls för att bygga ett varmt bo åt de små. Detta brukar ske timmarna innan
förlossningen, men det varierar från hona till hona.
Om honan drar päls flera veckor innan beräknad nedkomst brukar det betyda skendräktighet, dvs honan är
inte dräktig men hon tror att hon är det. Honan kan dock dra päls tidigt, så para inte om i onödan.
Hur många ungar honan får beror lite på ras och individ. Mindre raser får generellt färre ungar per kull.
Honan föder oftast på natten då hon får sköta sitt helt ostört, och hon klarar förlossning och städning helt själv.
Hon tvättar sina ungar och äter upp moderkakor och annat.
Ungarna föds ner i boet mamman gjort åt dem, och hon matar och täcker över dem med päls, och ibland även
spån. Vissa honor gräver igen sina bon totalt, och det är lätt att tro att ungarna ska kvävas under en hög med spån,
men det är oftast ingen fara alls. Hon gräver fram dem 1-2 gånger per dygn för att ge dem mat och tvätta dem.
Tvätten stimulerar ungarnas tömning av tarm och blåsa tills de är gamla nog att sköta det själva.
Ungarna föds nakna och blinda men med tänder och klor. Man brukar kunna se på nyfödda bebisar vilken färg de kommer få,
men man kan inte vara helt säker förrän de börjar bli lite äldre och få mer päls.
Pälsen börjar komma redan efter någon dag eller två, men det tar 10-12 dagar innan kaninungar öppnar sina ögon.
Ungefär samtidigt börjar de också kunna uppfatta ljud, något de inte kunnat tidigare.
Kring 2-3 veckors ålder börjar ungarna lämna sitt bo för utflykter i buren, och sedan tar det inte så lång tid innan de börjar smaka på
mammans hö och pellets. Hon fortsätter dock dia dem.
Enligt lagen måste kaninungar bo med sin mamma tills de är 6 veckor gamla.
Det rekommenderas dock starkt att låta kaninungarna gå kvar tills de är åtta veckor gamla.
Kaninungar har mycket känslig mage och flytt till en ny bur med helt andra bakterier kan göra stor skada.
Djurfoder i det stora hela är en djungel, och det finns många foderexperter som har helt olika åsikter om vad man bör ge sitt djur och inte.
När det gäller kaniner är dock alla överens om att kaninens basföda är ett grovfoder, det vill säga hö, gräs eller motsvarande.
Kaninen ska alltid ha fri tillgång till hö och rent vatten.
Om kaninen bor utomhus vintertid så att vattnet fryser måste man ge nytt vatten minst två gånger om dagen.
Utöver vatten och hö så kan man ge kaninen ett kraftfoder som tillskott, så att kaninen får alla mineraler, vitaminer och näringsämnen den behöver. Ett kraftfoder bör man inte ge fri tillgång till, utan ransonera till kaninen. Ofta överdoseras kraftfodret.
Har kaninen tillgång till hö behövs mycket mindre kraftfoder än många tror.
Det finns mängder av kraftfoder på marknaden, och vilket man ska ge råder det givetvis delade meningar om.
Många uppfödare ger häst- eller kofoder till sina kaniner, medans andra ger foder som är framtagna för kanin.
De färgglada gnagarblandningarna man kan köpa kilovis i djuraffär är varken särskilt bra eller billiga.
Det bästa är att köpa foder i säckar om 15-25kg om du har flera kaniner, eller om du har möjlighet att köpa foder kilovis av en
uppfödare som köper säckvis.
Fråga gärna andra kaninuppfödare om råd när det gäller foder, då de ofta provat på flera olika sorters foder och kan berätta om
sina erfarenheter.
Utöver grovfoder, vatten och kraftfoder kan man såklart ge sin kanin lite godis då och då.
Kaniner älskar grönsaker såsom äpple och morot, så det är onödigt att köpa det kaningodis som säljs i djuraffärer.
Man ska inte ge kaniner annat än mycket små mängder av gasbildande grönsaker såsom kål eller broccoli,
då kaniner inte alls kan hantera gaser utan ofta blir mycket sjuka av det.
Allt nytt foder en kanin får ska ges med försiktighet i början tills kaninen vant sig. Hastiga foderbyten kan ge förstoppning eller diarré,
som för en kanin ofta leder till döden. När du köper en kanin ska du helst få med dig lite foder från förra ägaren som du kan fasa över från
till ditt eget foder i lugn och ro hemma.
Är kaninen inte van att äta grönsaker ska det också ges i små mängder till en början.
Likaså gräs, särskilt det första som kommer på våren.
Parning och ungar
Kaniner blir vanligtvis könsmogna kring 4 månaders ålder, men det beror lite på ras och individ.
Större raser mognar generellt sett senare än mindre raser. Det rekommenderas dock inte att para en hona före 6 månaders ålder.
Då en kaninhona ska paras ska hon alltid sättas in till hanen, eller så ska de sammanföras på en för båda djuren neutral plats.
Hanen ska aldrig sättas in till honans bur. Honor är mer revirskyddande än hanar, så risken finns att hon attackerar hanen.
Hanen rider på honan och brukar trilla av med ett knorrande läte vid lyckad parning.
Honan är normalt dräktig i 31 dagar, ibland någon dag mer eller mindre.
Oftast brukar en dräktig kaninhona böka runt i buren och gräva runt sitt spån en tid innan hon ska föda.
Vissa honor börjar med detta ganska snart efter parning, andra bara någon dag eller några timmar innan förlossningen.
Honan drar också päls för att bygga ett varmt bo åt de små. Detta brukar ske timmarna innan
förlossningen, men det varierar från hona till hona.
Om honan drar päls flera veckor innan beräknad nedkomst brukar det betyda skendräktighet, dvs honan är
inte dräktig men hon tror att hon är det. Honan kan dock dra päls tidigt, så para inte om i onödan.
Hur många ungar honan får beror lite på ras och individ. Mindre raser får generellt färre ungar per kull.
Honan föder oftast på natten då hon får sköta sitt helt ostört, och hon klarar förlossning och städning helt själv.
Hon tvättar sina ungar och äter upp moderkakor och annat.
Ungarna föds ner i boet mamman gjort åt dem, och hon matar och täcker över dem med päls, och ibland även
spån. Vissa honor gräver igen sina bon totalt, och det är lätt att tro att ungarna ska kvävas under en hög med spån,
men det är oftast ingen fara alls. Hon gräver fram dem 1-2 gånger per dygn för att ge dem mat och tvätta dem.
Tvätten stimulerar ungarnas tömning av tarm och blåsa tills de är gamla nog att sköta det själva.
Ungarna föds nakna och blinda men med tänder och klor. Man brukar kunna se på nyfödda bebisar vilken färg de kommer få,
men man kan inte vara helt säker förrän de börjar bli lite äldre och få mer päls.
Pälsen börjar komma redan efter någon dag eller två, men det tar 10-12 dagar innan kaninungar öppnar sina ögon.
Ungefär samtidigt börjar de också kunna uppfatta ljud, något de inte kunnat tidigare.
Kring 2-3 veckors ålder börjar ungarna lämna sitt bo för utflykter i buren, och sedan tar det inte så lång tid innan de börjar smaka på
mammans hö och pellets. Hon fortsätter dock dia dem.
Enligt lagen måste kaninungar bo med sin mamma tills de är 6 veckor gamla.
Det rekommenderas dock starkt att låta kaninungarna gå kvar tills de är åtta veckor gamla.
Kaninungar har mycket känslig mage och flytt till en ny bur med helt andra bakterier kan göra stor skada.